Det måste vara skäliga villkor för frilansare

För första gången har jag idag tackat nej till en potentiell ny kund. Det var ett kul uppdrag, tid har jag, och möjlighet, men villkoren som följde med uppdraget var inte OK.

Det handlade om totalt ca 10.000 tecken, fördelat på en längre och tre mindre artiklar. För detta skulle jag få 7.000 kr exkl moms i ersättning.

Varför tackade jag då nej?

  1. Enligt SJF är det lägsta rekommenderade dagsarvodet för frilansare 7.336 kr vilket betyder att jag skulle arbeta ca 7,5 timmar med detta jobb. Min bedömning efter tio år som journalist är att detta skulle ta betydligt mer tid än 7,5 timmar. Jag skulle behöva leta reda på bra/rätt personer att intervjua, göra fyra till fem intervjuer, lyssna igenom dem, skriva artiklarna, låta intervjupersonerna läsa och säga ok på sina citat och informera alla hur artiklarna kommer att användas. Det tar mer tid än 7,5 timmar.
  2. Enligt avtalet, som kunden bifogade förfrågan, skulle kunden dessutom kunna använda materialet i princip hur som helst efter att jag skickat in det och fått betalt. Deras villkor var alltså att jag frånsade mig upphovsrätten till mina egna artiklar. Enligt den svenska upphovsrättslagen är det jag som upphovsman/skapare som äger rättigheterna till det. När jag säljer en text, säljer jag rättigheten till kunden att i normala fall publicera texten vid ett tillfälle.

Om jag hade tackat ja till uppdraget hade jag sanktionerat den pågående urholkningen av frilansares rättigheter. Därför kommer jag att fortsätta säga nej till oskäliga avtal.

”Som frilansjournalist äger jag upphovsrätten till allt jag skapar. Det säger svensk lag. Tack vare upphovsrätten behåller jag kontrollen över mina alster och var de publiceras. Upphovsrätten är en garant för min journalistiska trovärdighet.” – SJF